JUBILEUMSTRÄFFEN 2008

 


Den 6 september började inte
särskilt bra. Väderleksmässigt alltså. Det vi fruktade mest slog in. På morgonen var det fullt av tunga regnmoln på himmelen, som dessutom hade oförskämdheten att släppa ner stora regndroppar på oss när vi styrde kosan mot Skäralids Camping i Mellanskåne. Trots detta samlades ca 10 bilar på gräsmattan utanför det gamla stationshuset på campingen. Några långväga gäster var redan på plats när vi kom, både från Sverige och dessutom våra ”hedersgäster”, Mike & Lynn Parry från England. Närmare bestämt från The 6/80 & MO club, vår ”systerklubb” i England. Mer om dem senare. Jag, John Lysén och Bengt Möller hade gjort vad vi kunnat för att få en fin dag. Vi hade garderat oss mot dåligt väder genom att ha en reservplan. Det fanns ett skärmtak vi skulle kunna vara under vid regn, och ev. ett tält skulle kunna slås upp ut i fall att. Men det behövdes inte.Vädergudarna var så snälla att de stängde kranen klockan nio på morgonen, och vi kunde faktiskt äta de frallor och kaffe klubben bjöd på utomhus i trevlig gemenskap. Vi började med att hälsa alla välkomna till helgens evenemang. Mike Parry och jag har haft kontakt i flera år, men aldrig tidigare träffats. Det var bara att koppla om språket till engelska. Mike har varit redaktör för The 6/80 & MO Club´s tidning ”the Newsletter” sedan 2002 och gjort ett strålande arbete. Vi har långt kvar innan vi kan nå upp till en sådan tidning! Han har dock slutat som redaktör nu och är istället ordförande för The 6/80 & MO Club.


 

Nåväl, efter att ha ätit en god frukost utomhus (!) så satte vi oss in i våra bilar för att styra mot Helsingborgs Automotive efter en Roadmap som Kalle Borg i BAC (British Automobile Club) hade gjort åt oss. Tack! Vi körde längs en hel del trevliga småvägar i Skånes fagra landskap. Trevligt att visa både våra långväga gäster i Sverige och från England hur vackert Skåne är! Väl framme i Helsingborg utan några som helst problem med våra bilar, välkomnades vi av Bengt Strand med fru som hade öppet enbart för oss denna dag. Bengt har samlat på sig en otrolig samling av gamla bilar och allehanda ting under hela sitt liv. Bl.a. en tidig Scania personbil från ca 1914. Motorcyklar fanns det också gott om från gamla tider. En Morris Minor serie II fanns också att beskåda, samt reklam skyltar på Morris Oxford MO och Morris Minor MM. Ville köpa, men tyvärr är inget till salu. Mike berättade att han hade just den MO skylten som är väldigt ovanlig!

Även traktorer och jordbruksredskap förevisades. De flesta bilar är i dåligt skick och är rena renoveringsobjekten. Några undantag finns dock inne i museet. En belgisk Minerva med slidmotor fanns på plats. Denna enorma bil är väldigt sällsynt, och är i gott skick. Den startas upp med jämna mellanrum. Efter ett par timmars givande besökoch guidande av Bengt Strand i strålande solsken var det så dags att bryta upp.
Alla var rörande eniga om att det skulle krävas minst en hel dag till för att hinna se allt. Ett besök rekommenderas varmt! Bengt har nu nått en ansenlig ålder, och berättade att hela härligheten kommer att ärvas av hans barn när det är dags. Hoppas att de för traditionen vidare!
Så blev det dags att handla mat inför kvällens grillning på Skäralid. Vi stannade på en Shellmack intill ICA Maxi. Flera av oss behövde tanka inför återresan, och synen vid macken av alla härliga Morris och Wolselely var underbar.”Quality fuels” står det ovanför Leif Almgrens fina 6/80.



 

Mike passade på att plåta, och skickade bilden till mig som han döpte till: ”Quality cars need Quality fuels”. När vi skulle köra tillbaka efter att ha inhandlat diverse läckerheter, frågade jag Mike om han ville ratta min MO tillbaka. Han hade ju endast åkt med den tidigare. Visst ville han det! Men både han och jag blev väldigt snopna när startmotorn bara gav ifrån sig ett vinande utan att alls vilja ta i kuggkransen. Så det blev till att plocka fram startveven. Tack Morris för att ni lät den vara kvar på bilarna in i ”modern” tid. Återfärden gick sedan bra, även om jag, Mike och Lynn hamnade lite på efterkälken p.g.a. startproblemen. Mike missade endast en trafikdelare, då han fick återfall till vänstertrafik. Det var dock ingen trafik, så allt gick bra. Framme på campingen igen var det så dags för årsmöte. Vi höll detta utomhus i all enkelhet.
När mötet avslutades startade vi upp grillarna och började att förbereda för kvällens samkväm.

Vädret fortsatte att visa sin bästa sida, och det hela gjorde att vi kunde njuta av god mat och en skön, ljummen sensommarkväll i det fria. Det enda som störde var myggen, men i goda vänners lag översåg vi också med dem. Medlemmarna hade många frågor till Mike Parry, och han besvarade dem med uttömmande svar.Även de som inte var så bra på engelska fick hjälp med översättningen av mig bl.a. Mike var imponerad av den höga kvaliteten på våra svenska bilar. Dessutom fick vi veta att Platinum Grey MO är ovanliga i England. På söndagen var det så dags för Klubbkampen. Det började med hällande ösregn precis som på lördagen. Men trots det kom tio bilar från vår klubb till starten vid Jägersbo Camping. Nytt rekord! Vi fick frukost som inkluderades i startavgiften, och hann med att sitta och prata inomhus en stund innan starten. Mike & Lynn åkte med oss precis som dagen innan. Dock tog vi Minor cabben eftersom MO:ns startmotor tackade för sig på lördagen. Veva igång vid varje stopp är lite jobbigt. Som vanligt på Klubbkampen varvades knepiga frågor med knepiga manöverprov. Första provet vid starten var att köra exakt 50 meter och stanna där. Knepigt. Vi hamnade på 44 meter. Vi lyckades hålla ihop de flesta av våra klubbilar under hela rundan, vilket ju gjorde att vi kunde umgås hela tiden.



Efter halva slingan fick Mike erbjudande att köra Björn Stenssons fina Morris J Van vilket han glatt tackade ja till. Bilen är dessutom högerstyrd som ju passade utmärkt.

Till slut nådde vi målgången på Gastelyckan i Lund hos Citroen. Efter ett sista manöverprov var det dags att lämna in våra svar till tävlingsledningen och vänta på reslultatet. Under tiden fick vi en varm korv (lite magert, men nästa år ska det bli bättre). Vädret hade blivit bättre under dagen, och vi kunde till och med cabba ner i solskenet. Mike berättade att han tyckte att vår form av rally var väldigt trevligt. När man talar om veteranbilsrally i England åker man oftast till en plats och umgås utan tävlingsmoment. Så nu hade han något att ta med sig hem i bagaget och införa i England. Trevligt. Efter ett tag blev det så dags för prisutdelning. Hur det gick? Vi kom på en hedrande sista plats! Kanske inte mycket att skryta med, men det viktigaste var att alla tyckte att vi hade haft en trevlig weekend och hade lärt känna varandra mer. Det är väl det som klubben är till för? Så småningom blev det dags att bryta upp och alla körde hem till sig. Mike och Lynn följde med oss hem på fika och vi talade i många timmar om Morris. Han är outtröttlig i ämnet. De var mycket nöjda med helgen, och hoppades att det kan upprepas. Visst kan det. Vi kommer säkert att hitta på något trevligt även nästa år, trots att det inte är jubileumsår.

Hälsn. Lasse Lundberg.

 

 

 

 

 

 

 

www.morriswolseley.se © 2011